12.12 drog vi på terrängskorna igen och gav oss iväg på en runda som skulle komma att bli närmare 23 km lång. Det var den nya vägen Johansö skogsväg som skulle testas. Vi, vi som i jag, Malin och Yvonne W startade härifrån och sprang längs Bulleråsvägen och Bolidvägen genom skogen och ut till Lotsvägen. Det var riktigt fint springväder, lagom temperatur och härlig luft. Vi träffade på ett husbilsekipage i ändan av Johansövägen, de blev nog lika förvånade över att se oss som vi blev av att se dem. Ännu mer förvånade skulle de bli när vi halade fram telefonen, studerade kartan, dividerade lite och bestämde oss för riktning "rakt mot skogen".
Så där fysiskt så kändes passet riktigt bra, inga krämpor någonstans och bra med energi. Det blev lite bråttom på tillbakavägen bara, så tempot var snabbt. Jag försökte tanka energi en gång i halvtimmen, gel använde jag mig maxim instant energy gel.
Jag försöker att inte bry mig så hårt om kilometerfart, maxhastighet och sånt. Dels för att inte känna press och stress, men främst för att vi springer i så olika terräng så det är omöjligt att jämföra. 20 kilometer i skogen och 20 kilometer asfalt går inte att jämföra någonstans. I värsta fall blir kilometerfarten 90 sekunder långsammare i skogen. Jag skrev att jag försöker att inte bry mig, men jag gör det, jag älskar statistik och loggar alla pass, glädjen över att bra pass är en skön känsla. Jag bryr mig faktiskt inte om "dåliga" pass, det finns inga sådana, dessutom kan det hända att vi gjort armhävningar eller stått några minuter i plankan under ett så kallat dåligt pass, då gav det något annat än bra kilometerfart.
