Från Norrbysstranden till Fortet

Första spring-inlägget kommer här. Jag hade springdate med Yvonne, Maria och Malin i dag klockan 10. Efter en tuff arbetsvecka var jag ännu 15 minuter före start inte helt säker på om jag skulle fara med eller inte. Jag kände mig varken social eller på topp, inte fysiskt och inte heller mentalt. Men tävlingsmänniskan i mig vann. "Man ger inte upp utan att ha försökt" är ett motto som jag försöker tänka på och leva efter i det mesta jag gör.

Vi startade från Malin och sprang längs stranden ut till Skatan och vidare till fortet. Vid fortet sprang vi både trail och off-trail, läng stranden och över bergen. Det var vått i skogen, vi hann inte vara torrskodda speciellt länge, men det är vi inte vana vid att vara heller. Luften var lätt att andas och det kändes relativt lätt att springa. Tyvärr snurrar det lite för hårt i min hjärna för tillfället, tankarna sänkte min prestationsnivå rejält efter en och en halv timmes löpning, men efter några kramar av mina fantastiska träningsvänner kändes det lite bättre. Jag hade också varit smart nog att ta med en extra mössa, medan jag torkade tårarna så bytte jag mössa och kände mig plötsligt pånyttfödd. 

Vi krigade vidare och avslutade passet som planerat, två timmar efter start. Terrängen var på sina ställen ganska tuff, vi sprang inte långa sträckor på vägen och det innebär att farten sänks rejält. Knappt 16 kilometer landade räkneverket på när vi avslutade länken.